Vardagsbetraktelser

Som bekant så har jag o alva aldrig tråkigt. Vi försöker alltid glädja varandra.

Detta är ett tex ett litet sms jag fick igår av kvinnan då jag skrev o frågade om vi skulle äta tillsammans snart.

just fan! vill inte lova nåt. så gör mat till dig... jag klarar mig. jag menar, har ju vart anorektisk i tio år.. vad gör väl några timmar? ringer när jag är på väg härifrån. om inte vagnen kör på min typ obefintligt smala kropp.

När alva kom hem smällde vi oss tacos så de stod härliga till. Hon ljög den jäveln, hon e inte anorektisk.

Som sagt.. Vi glädjer varandra. Försöker se de där små ljusglimtarna i tillvaron.