Vardagsbetraktelser

Jag och Rosa åkte skateboard en dag när jag var hemma.  Eller nja.. Rosa åkte. Jag stod mest med skateboarden lutad mot kanten så den inte skulle rulla iväg.

Det här är en trendig bild från -85.

Moderiktiga färger och framförallt moderiktiga mönster.

Funderar på om mamma sparat sin tröja. Isåfall vill jag hemskt gärna låna den.

Satan va snygga vi e. Å vinst blev det dessutom med 5-0. Jomenvisst alltså.

Va så sjukt nervös innan o i halvlek började ja nästan böla. Av nervositet och för att ja tyckte att ja sög.
Men det kanske är så när man spelar en fotbollsmatch för första gången.
Sjukt roligt var det iallafall o bättre blir det nästa gång.

Nu ska jag krypa ner i sängen. Alltså verkligen krypa. Fattar ni? Föreställ er när jag kryper över golvet o upp i sängen.

Den här bilden är en av de bättre som togs på resan.

Kan en uppsats gå bakåt? Isåfall gjorde den det idag. Jag och Linda satt i konferensrummet och konferensade och konferensen gick skit. Våra diskussioner på slutet gick i stil med;

-Alltså vi måste va helt jävla blåsta i huvet.
- Ja men ida det är vi ju.
-Jo jag vet.. jag fattar ingenting.
-Inte jag heller, verkligen ingenting.
-Fan va störda vi e då.
-Ja vet.
-Ååååååå.
-Ska vi dö?
-Ja det är det jag funderar på.
-Ååååååå.

Vi hade en underbar dag i konferensrummet. Förhoppningsvis blir morgondagen bättre.

------------------------------------------------------------------

Imorrn är det matchstart. Det känns kul, men ack så nervös jag kommer va. Bilder kommer.... håll till godo!

nattinufs

På måndagar ungefär klockan 21.48 är det gråtkalas. Då visas återföreningen i spårlöst på tv4. Jag kan gråta hejdlöst och det gjorde jag idag. Så himla fint.

Min syster sara har en blogg. Hon är söt.

Jag tog mig hem med en taxichaufför som var av det torrare slaget.  Väskan slängdes (eller typ släpades med ilska) in på mitt rum o sedan låste ja dörren illa kvickt o åkte direkt vidare på andra trevligheter.

Har nu kommit hem och min brutalt stora väska bara står här och tar upp hela golvytan och skriker;

-packa upp mig. packa upp mig. packa upp miiiiiig.

men till mitt försvar säger jag till väskan att han får ha tålamod. din tid kommer också, om typ 3 veckor när jag får en lucka i kalendern.

nattinufs snufs

Sitter på tåget nu tillbaka till göteborg. Har en såndär separationsångestkänsla som infinner sig ibland när man varit borta väldigt länge.. har hunnit med massa på två veckor.. framförallt att träffa min fina familj o mina underbara vänner. Sen har jag ju varit i london också och det var mycket trevligt.

Kruxet kom nu dock när jag skulle åka hem. Så mycket packning! Dubbelt så mycket än vad jag hade med till arvika. Det hela slutade med att jag fick ta papis förbannat STORA väska som han brukar ha sina ljudprylar i. Sara, Rosa o Papi vinkade av mig på stationen och det kändes som jag var på väg långt långt bort, typ utomlands.

På tåget mellan arvika och kil var det en liten kille som frågade var jag skulle.

-Jag ska till göteborg, svarade jag.
-Det ska jag också!!!! Mamma kolla vilken stor väska hon har!!

Och mamman säger...

-Ja den var stor gubben, hon ska nog flytta till göteborg.

Så då förstår ni nog hur stor min väska är. Det blir en taxi från centralen och hem till vasa kyrkogata dagen till ära.

skulle bara skriva ett inlagg fran london. sa har kommer det. ett supersnabbt for annars dodar rosa mig for hon vill at datorn.

jag har en svullen storta. nu ska vi snart ut o ata. det finns manga fula engelskman.

primark ar ett javla pahitt. bade pa gott och ont. jag kopte ett par skor dar igar. 30 spann. ganska fula men anda.

hejda.

Idag har jag pussats med lisa och det blev ett hejdundrande farväl på stationen när hon reste tillbaka till sitt.

Sen satt jag o jenny och tessan även kallade missJ och teebee i hamnen och undrade om vi skulle hoppa i vattnet.

Nu ska jag packa inför min tripp till london som sker inatt.

Det är så himla tråkigt att skriva blogg när aldrig nån kommenterar längre.

HEJDÅ

Jodiladi jodiladi hoppsan vilken dahiahiahiahiaaaaaaaaa.

Denna sången framfördes i badrummet imorse av två bakfulla hultbergare vid namn Ida och Sara. Det hela finns på film och är nåt av de vackraste ja sett.

Ida och Sara i bakiskombination är så gött så gött.

Sara ligger i sin säng och säger lugnt och sansat till mig;

- Det är en massa djur i min säng.
- Jaha??
- Japp. Jag har hittat fyra skalbaggar nu.

Inga konstigheter.

Lagomt till påsk har jag förvandlats till en påskkyckling. Jag är gul i håret.

Glad påsk!

Skönt att vara hemma! Vi är allt en härlig liten familj ändå. Fattas gör bara mamsen.

Nu är vi hemma hos papi och ska snart äta stek. För tillfället är vi väldigt socialiserade. Mina 2 systrar, far och jag sitter vid varsin dator och myser.

Till min lycka hittade jag ett eluttag. Och en leverpastejsmörgås.

Som väntat var den vanliga alkisen med cykeln här. Han satt och skrek åt mig en gång. Vansinnig var han på mig av nån anledning fast jag bara satt på kils station bland alla andra människor.

Jag kan ändå inte låta bli att tycka om honom, eller framförallt inte låta bli att tycka synd om honom. Cykeln står som vanligt parkerad utanför och han sitter på samma plats och härjar och skriker.

Jag har även ett gäng på 5 killar i 20-årsåldern bredvid mig. Dom pratar bilar. På bred värmländska. Det är D24or och montering och 7-40s och combis och biltema som är de huvudsakliga ingredienserna i deras samtal.

Lite längre bort vid bröddisken sitter två gubbar som luktar svett och som ganska uppenbart är här ofta. Kanske varje lördag, vad vet jag.

Det är alltså sig likt här i kil.

Här sitter jag på tåget i gårdagens partysmink och lever loppan. Har inte ätit frukost än och mår pyton. Frukosten är planerad att intas i världens ände, kil. Där ska jag nämligen tillbringa en timme av mitt liv och det känns faaaantastiskt!

Länge leve kil. HURRA!

Såhär kul har jag.

Ännu en underbar dag att vakna upp till!

Grått väder, gröt till frukost och uppsatsskrivande i alkoholismens värld! Har jag tur kanske jag får lunch också!

NJUT DAGEN!♥

Pappa har skrivit ut på sin facebook att han sitter o äter parmesan... Är det bara för att retas?? Bara för att han vet att jag inte har råd med ost?? Va va va??

Den här bilden är tagen en tidig morgon för nåt år sedan då jag och alva jobbade på vårat tidigare jobb.
Alva tog en minut, kollade ut över berget och tänkte på livet.

Det här är lätt bland det roligaste jag sett. Jag har skrattat så jag har ont i magen.

Rose-Marie berättar om vad man kan hitta när man vårstädar parkerna.