Vardagsbetraktelser

Till min lycka hittade jag ett eluttag. Och en leverpastejsmörgås.

Som väntat var den vanliga alkisen med cykeln här. Han satt och skrek åt mig en gång. Vansinnig var han på mig av nån anledning fast jag bara satt på kils station bland alla andra människor.

Jag kan ändå inte låta bli att tycka om honom, eller framförallt inte låta bli att tycka synd om honom. Cykeln står som vanligt parkerad utanför och han sitter på samma plats och härjar och skriker.

Jag har även ett gäng på 5 killar i 20-årsåldern bredvid mig. Dom pratar bilar. På bred värmländska. Det är D24or och montering och 7-40s och combis och biltema som är de huvudsakliga ingredienserna i deras samtal.

Lite längre bort vid bröddisken sitter två gubbar som luktar svett och som ganska uppenbart är här ofta. Kanske varje lördag, vad vet jag.

Det är alltså sig likt här i kil.